Fredag den 13:e. Är normalt sett rätt skrockfull, typ lägger inga nycklar på bordet och går inte under några stegar. Men idag reflekterar jag inte över datumet förrän på kvällen.
Fredagarna brukar jag normalt sett ha klänning eller kjol till jobbet. Vet inte varför. Det har bara blivit så och det känns bra. Så också idag även om jag funderar lite extra. Det blir fredagsklänning trots allt, men den blir svart.
Tillbringar förmiddagen och en timme efter lunch på KTC med en temadag för treorna på Natur- och teknikprogrammen. Jag ska hålla ihop en programpunkt som heter "Vad gör en ingenjör?". Berättar lite kort om vad jag jobbat med sedan jag gick ut från I-linjen för 21 år sedan men lämnar rätt raskt över till den yngre generationen som är där, bestående av teknologer från Linköping, Norrköping och Chalmers.
Blir påmind om hur fort åren går då jag hör Marcus som går i 1:an på I-linjen berätta om sina intryck som student i Linköping. Alla roliga minnen från Linköping spelas upp i mitt huvud då jag hör ord som Draget, Kårallen och overallssittning. Har fortfarande den gula overallen kvar, men den är tvättad, egentligen emot reglerna, och ligger fint förpackad i en påse i klädkammaren.
Berättar, helt sanningsenligt, att jag haft möjlighet att jobba med fantastiskt roliga saker, både på Scania men framförallt på Ericsson. Den 6 april blir det 17 år sen jag började på Ericsson och jag har räknat ut att jag haft typ 11 olika tjänster under dessa år. Lite approximativt beroende på hur man räknar med omorganisationer, och det vet ju alla som någon gång varit anställda på Ericsson att vi haft några stycken under årens lopp...
Efter lunch föreläser Björn Nordén från Arbetsmarknadskunskap på ett väldigt inspirerande sätt. Även om föreläsningen vänder sig till ungdomar så finns en del matnyttigt att snappa upp, speciellt i dagar som dessa. Vet ni hur många olika yrken det finns i Sverige enligt SCB? Det är många, inte mindre än 8695 stycken. Vet att jag hört denna siffra tidigare då jag i höstas blev intervjuad av två tjejer från just Arbetsmarknadskunskap i Sörmland, men när jag nu får frågan från Björn hur många yrken jag tror finns gissar jag på 3000. Rejäl felprognosticering.
Noterar några citat från föreläsningen. På frågan om vad människor vill ha ut av sitt jobb svarar många: Att förändra världen och att göra något som är viktigt. Köper detta till hundra procent. Det är viktigt för mig också. Jätteviktigt. Men man måste faktiskt lägga till en parameter till: Att kunna försörja sig själv och sin familj. Ekonomin går inte att bortse ifrån. Det vore naivt att inte medge detta.
Björn kommer från Västerås och nämner i förbigående att Västerås Stads näringslivsdirektör kommer från Katrineholm. Känns på något sätt som om cirkeln är sluten då jag kommer på att nämnda person är Conny Petrén som var den som anställde mig på Ericsson för 17 år sedan och också var min första chef här. Connys namn hamnar i min svarta lilla bok.
Kommer tillbaka till Ericsson vid tvåtiden. Det är lugnt. Inte annat att vänta sig denna fredag eftermiddag, drygt två dygn efter att tideräkningen på något konstigt sätt börjat om. I alla fall för mig känns det som om det finns ett "tiden före" och ett "tiden efter" varslet.
Noterade redan igår, och lägger märke till det även idag, att det inte ser ut på samma sätt som man är van vid på jobbet. Vi har en jättefin arbetsmiljö, med fräscha lokaler. Men på något konstigt sätt är det som om det nu lagts ett filter på alltihop. Färgerna är inte längre lika klara i kontorslandskapet. Tror inte bara det beror på skitiga glasögon. Det är något mer. En psykologisk reaktion som gör att hjärnan förfular för att göra det lättare att gå härifrån? Idag till och med luktar det annorlunda i snurrgrinden. Märkligt.
Efter att ha pratat en stund med kollegorna och skickat några mail är det dags att ta helg. Första fredagsmyset och första helgen med "förändrade förutsättningar".
Efter att ha tagit en nödvändig promenad för att kyla av hjärnan kommer vi, hela familjen hemma vid köksbordet, överens om att inte prata mer om detta under kvällen. Nu måste vi ta helg. Vi måste vila och göra något roligt imorgon. Nu, om inte förr, gäller det att ladda batterierna och hushålla med energin. Måste orka.
Det där med att släppa ämnet för dagen går väl sådär måste jag säga. Vi köper hämtmat för ingen orkar laga mat. Efter ett glas vin spårar ändå samtalet in på ämnet "vad kan man försörja sig på?" Förslagen blir sjukare och sjukare. Går absolut inte att skriva här. Det blir dock väldigt roligt och till slut viker sig hela familjen av skratt. Känns skönt att kunna skratta alla tillsammans.
Jag är ingen stor TV-tittare men det finns några få program som jag följer. Let´s Dance är ett av dem. Inser dock hur okoncentrerad jag är då jag efter andra dansparet som är Jonas Björkman och Veera frågar jag Astrid om de inte ska få poängen snart. Får då till svar: Men mamma, poängen har de ju fått alldeles nyss. De fick 17. Hoppsan. Jag tittar, men ändå inte.
Efter Let´s Dance kommer Mia Skäringers nya serie. Är ett stort fan av Mia men det blir lite väl magstarkt när hon i början av programmet blir av med jobbet efter 10 år på ett café och blir ersatt av en kaffemaskin. - Surrealistiskt säger jag. Blir omedelbart korrigerad av Astrid. - Realistiskt heter det, mamma, men du blir ersatt av en polack. Inser att jag har en väldigt kvicktänkt dotter. Det händer då och då att jag blir coachad av en 14-åring. Inte illa. Det känns som om hennes kompetens kan vara värdefull i framtiden.
Fredagarna brukar jag normalt sett ha klänning eller kjol till jobbet. Vet inte varför. Det har bara blivit så och det känns bra. Så också idag även om jag funderar lite extra. Det blir fredagsklänning trots allt, men den blir svart.
Tillbringar förmiddagen och en timme efter lunch på KTC med en temadag för treorna på Natur- och teknikprogrammen. Jag ska hålla ihop en programpunkt som heter "Vad gör en ingenjör?". Berättar lite kort om vad jag jobbat med sedan jag gick ut från I-linjen för 21 år sedan men lämnar rätt raskt över till den yngre generationen som är där, bestående av teknologer från Linköping, Norrköping och Chalmers.
Blir påmind om hur fort åren går då jag hör Marcus som går i 1:an på I-linjen berätta om sina intryck som student i Linköping. Alla roliga minnen från Linköping spelas upp i mitt huvud då jag hör ord som Draget, Kårallen och overallssittning. Har fortfarande den gula overallen kvar, men den är tvättad, egentligen emot reglerna, och ligger fint förpackad i en påse i klädkammaren.
Berättar, helt sanningsenligt, att jag haft möjlighet att jobba med fantastiskt roliga saker, både på Scania men framförallt på Ericsson. Den 6 april blir det 17 år sen jag började på Ericsson och jag har räknat ut att jag haft typ 11 olika tjänster under dessa år. Lite approximativt beroende på hur man räknar med omorganisationer, och det vet ju alla som någon gång varit anställda på Ericsson att vi haft några stycken under årens lopp...
Efter lunch föreläser Björn Nordén från Arbetsmarknadskunskap på ett väldigt inspirerande sätt. Även om föreläsningen vänder sig till ungdomar så finns en del matnyttigt att snappa upp, speciellt i dagar som dessa. Vet ni hur många olika yrken det finns i Sverige enligt SCB? Det är många, inte mindre än 8695 stycken. Vet att jag hört denna siffra tidigare då jag i höstas blev intervjuad av två tjejer från just Arbetsmarknadskunskap i Sörmland, men när jag nu får frågan från Björn hur många yrken jag tror finns gissar jag på 3000. Rejäl felprognosticering.
Noterar några citat från föreläsningen. På frågan om vad människor vill ha ut av sitt jobb svarar många: Att förändra världen och att göra något som är viktigt. Köper detta till hundra procent. Det är viktigt för mig också. Jätteviktigt. Men man måste faktiskt lägga till en parameter till: Att kunna försörja sig själv och sin familj. Ekonomin går inte att bortse ifrån. Det vore naivt att inte medge detta.
Björn kommer från Västerås och nämner i förbigående att Västerås Stads näringslivsdirektör kommer från Katrineholm. Känns på något sätt som om cirkeln är sluten då jag kommer på att nämnda person är Conny Petrén som var den som anställde mig på Ericsson för 17 år sedan och också var min första chef här. Connys namn hamnar i min svarta lilla bok.
Kommer tillbaka till Ericsson vid tvåtiden. Det är lugnt. Inte annat att vänta sig denna fredag eftermiddag, drygt två dygn efter att tideräkningen på något konstigt sätt börjat om. I alla fall för mig känns det som om det finns ett "tiden före" och ett "tiden efter" varslet.
Noterade redan igår, och lägger märke till det även idag, att det inte ser ut på samma sätt som man är van vid på jobbet. Vi har en jättefin arbetsmiljö, med fräscha lokaler. Men på något konstigt sätt är det som om det nu lagts ett filter på alltihop. Färgerna är inte längre lika klara i kontorslandskapet. Tror inte bara det beror på skitiga glasögon. Det är något mer. En psykologisk reaktion som gör att hjärnan förfular för att göra det lättare att gå härifrån? Idag till och med luktar det annorlunda i snurrgrinden. Märkligt.
Efter att ha pratat en stund med kollegorna och skickat några mail är det dags att ta helg. Första fredagsmyset och första helgen med "förändrade förutsättningar".
Efter att ha tagit en nödvändig promenad för att kyla av hjärnan kommer vi, hela familjen hemma vid köksbordet, överens om att inte prata mer om detta under kvällen. Nu måste vi ta helg. Vi måste vila och göra något roligt imorgon. Nu, om inte förr, gäller det att ladda batterierna och hushålla med energin. Måste orka.
Det där med att släppa ämnet för dagen går väl sådär måste jag säga. Vi köper hämtmat för ingen orkar laga mat. Efter ett glas vin spårar ändå samtalet in på ämnet "vad kan man försörja sig på?" Förslagen blir sjukare och sjukare. Går absolut inte att skriva här. Det blir dock väldigt roligt och till slut viker sig hela familjen av skratt. Känns skönt att kunna skratta alla tillsammans.
Jag är ingen stor TV-tittare men det finns några få program som jag följer. Let´s Dance är ett av dem. Inser dock hur okoncentrerad jag är då jag efter andra dansparet som är Jonas Björkman och Veera frågar jag Astrid om de inte ska få poängen snart. Får då till svar: Men mamma, poängen har de ju fått alldeles nyss. De fick 17. Hoppsan. Jag tittar, men ändå inte.
Efter Let´s Dance kommer Mia Skäringers nya serie. Är ett stort fan av Mia men det blir lite väl magstarkt när hon i början av programmet blir av med jobbet efter 10 år på ett café och blir ersatt av en kaffemaskin. - Surrealistiskt säger jag. Blir omedelbart korrigerad av Astrid. - Realistiskt heter det, mamma, men du blir ersatt av en polack. Inser att jag har en väldigt kvicktänkt dotter. Det händer då och då att jag blir coachad av en 14-åring. Inte illa. Det känns som om hennes kompetens kan vara värdefull i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar