Besöket på Framtidscenter i Hudiksvall i förrgår var mycket lyckat. Det var intressant att komma dit och få prata med både deltagare och coacher i Hudiksvalls omställningsprogram och på plats uppleva stämningen. Just känsla är något som jag tycker är svårt att få förmedlat teoretiskt, det måste upplevas.
Jag upplevde att stämningen där uppe var väldigt bra. Som någon där sa: "Om man ska bli uppsagd, ska man bli det från Ericsson." Flera personer var också väldigt öppna och delade med sig av sina erfarenheter. Fantastiskt att höra vilken positiv skillnad programmet bidragit med för dem som vi pratade med.
Karin, en av coacherna, höll också en väldigt gripande föreläsning under frukostmötet. Hon hade döpt den till "Tack för sparken". En titel som kanske kan upplevas som provocerande men som fick sin förklaring i slutet av föreläsningen då en spark (fortskaffningsmedlet sparkstötting alltså) visade sig ha spelat en viktig roll i hennes liv.
Jag tog speciellt med mig tre ord från hennes föreläsning som hon hade fått med sig från sin coachutbildning: TACK, HJÄLP och FÖRLÅT. Med de orden kommer man väldigt långt!
Idag har jag känt mig rätt trött faktiskt. Dels är det säkert vårtröttheten. (Jag blir ofta väldigt trött på våren av någon anledning, hösten brukar faktiskt gå lättare, konstigt nog.) Men sen är det säkert alla tankar och känslor de senaste veckorna som börjar ta ut sin rätt, i kombination med att det varit mycket på alla fronter. När jag tittar på familjens planeringsalmanacka hemma på kylskåpet så förstår jag varför jag blir lite trött då och då. Det är rätt många aktiviteter som är antecknade där.
Nu börjar jag se fram emot några dagars semester alldeles i början på maj då jag ska följa med Carins stråkorkester på en turné till Karlsbad i Tjeckien. När jag tittar i almanackan inser jag att det bara är en dryg vecka kvar tills vi åker och jag ska vara "fiolbärare". När vi kommer hem därifrån är det bara några få dagar kvar till Astrids konfirmation så det gäller att de flesta större förberedelserna inför det är avklarade innan Tjeckien-resan. Måste faktiskt medge att jag längtar lite grann till den 11 maj då allt detta är över. Hur kul det än är med familjehögtider så innebär det en hel del anspänning för mig som inte är någon "husmorstyp".
Jag upplevde att stämningen där uppe var väldigt bra. Som någon där sa: "Om man ska bli uppsagd, ska man bli det från Ericsson." Flera personer var också väldigt öppna och delade med sig av sina erfarenheter. Fantastiskt att höra vilken positiv skillnad programmet bidragit med för dem som vi pratade med.
Karin, en av coacherna, höll också en väldigt gripande föreläsning under frukostmötet. Hon hade döpt den till "Tack för sparken". En titel som kanske kan upplevas som provocerande men som fick sin förklaring i slutet av föreläsningen då en spark (fortskaffningsmedlet sparkstötting alltså) visade sig ha spelat en viktig roll i hennes liv.
Jag tog speciellt med mig tre ord från hennes föreläsning som hon hade fått med sig från sin coachutbildning: TACK, HJÄLP och FÖRLÅT. Med de orden kommer man väldigt långt!
Idag har jag känt mig rätt trött faktiskt. Dels är det säkert vårtröttheten. (Jag blir ofta väldigt trött på våren av någon anledning, hösten brukar faktiskt gå lättare, konstigt nog.) Men sen är det säkert alla tankar och känslor de senaste veckorna som börjar ta ut sin rätt, i kombination med att det varit mycket på alla fronter. När jag tittar på familjens planeringsalmanacka hemma på kylskåpet så förstår jag varför jag blir lite trött då och då. Det är rätt många aktiviteter som är antecknade där.
Nu börjar jag se fram emot några dagars semester alldeles i början på maj då jag ska följa med Carins stråkorkester på en turné till Karlsbad i Tjeckien. När jag tittar i almanackan inser jag att det bara är en dryg vecka kvar tills vi åker och jag ska vara "fiolbärare". När vi kommer hem därifrån är det bara några få dagar kvar till Astrids konfirmation så det gäller att de flesta större förberedelserna inför det är avklarade innan Tjeckien-resan. Måste faktiskt medge att jag längtar lite grann till den 11 maj då allt detta är över. Hur kul det än är med familjehögtider så innebär det en hel del anspänning för mig som inte är någon "husmorstyp".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar