I går blev mitt nya uppdrag officiellt. Det som jag blev tillfrågad om på skärtorsdagen och sa ja till i fredags morse. Jag kommer inte lämna Ericsson nu inom kort, som jag tidigare räknat med, utan jag kommer bli projektledare för omställningsprojektet i Katrineholm.
Det kommer bli ett av de svåraste uppdragen jag någonsin haft, troligen det allra svåraste, och samtidigt det mest annorlunda. Jag är mycket ödmjuk inför uppgiften, men samtidigt fast besluten att göra mitt allra yttersta för att det ska bli ett så bra projekt som möjligt.
De senaste fem veckorna har rent känslomässigt varit bland de märkligaste jag varit med om. Från varselbeskedets första chockfas, till inledningen på en nystartsfas med massor av olika idéer och scenarier om framtiden för att sedan få frågan om att "återkomma" till Ericsson igen men i en helt annan roll. Inte undra på att jag varit i förvirringens rum.
Att fatta beslutet var å ena sidan svårt, (jag hade verkligen ställt in mig på att göra något helt annat), men å andra sidan alldeles självklart (min magkänsla har fått styra och den har sagt mig att detta är rätt beslut).
Jag är också alldeles övertygad om att mina fysiska åkommor de senaste veckorna har haft sin upprinnelse i tankarna kring beslutet. Huvudvärken på skärtorsdagen kom som ett brev på posten efter att frågan ställts. Ryggvärken i förra veckan försvann efter att jag bestämt mig. Jag tror det finns ett samband mellan kropp och sinnesstämning trots allt.
Vad jag ska ta med mig från de senaste veckorna in i framtiden är att försöka bibehålla den där kreativa, öppna sinnesstämningen som jag kände under några dagar. Att hålla alla dörrar och fönster öppna och låta tankarna sväva fritt, inte låta dem begränsas. Det kommer behövas både i omställningsprojektet och i min framtida utveckling.
Igår var jag också på en mycket inspirerande föreläsning i Stockholm med Erik Hamrén tillsammans med mina kollegor. Jag är verkligen inte alls fotbollsintresserad. Den enda fotbollsspelaren jag känner till är typ Zlatan. Nu handlade ju inte föreläsningen om fotboll (även om det förekom några exempel och en del bilder från fotbollsvärlden) utan titeln var "Din attityd bestämmer din prestation." En massa klokskap presenterades under två timmar och Erik Hamréns ledarfilosofi var bara så klockren. Den innehöll exempelvis att vara sig själv, att ha en positiv människosyn och en positiv attityd samt att brinna för uppgiften och att entusiasmera. Han var dessutom en riktig energikick på scenen. Så himla bra. Det är nästan så jag måste titta på nästa landskamp i fotboll bara för att, liksom.
Idag har jag också fyllt på med mer energi för egen del. Jag gick på samma danspass på Friskis som förra veckan. Det som inte gick så bra då. Den här gången gick det mycket bättre. Så bra musik och så kul. Timmen gick verkligen jättefort och jag åkte hem mycket piggare än när jag åkte dit. Tack Anna-Karin och Mikaela för att ni delar med er av er energi.
Jag vill också vara en sån som, liksom Erik Hamrén och Friskisledarna, ger mina medmänniskor energi. Undrar var energiknappen sitter någonstans? Som en mjuk boll bredvid hjärtat kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar